Hatbrott

Hatbrott är ett samlingsbegrepp för många olika brott. Det är motivet som avgör om det är ett hatbrott.

Brott som grundar sig i fördömanden av grupper och individer som definieras utifrån etnicitet, nationalitet, funktionshinder, kön, religion eller sexuell läggning benämns hatbrott. Hatbrott orsakas av okunnighet och rädsla för det man inte känner till.

Hatbrott kan, förutom hets mot folkgrupp och olaga diskriminering, innebära allt ifrån ofredande till mord. Det kan vara klotter, muntliga trakasserier, hot, knuffar, nedvärderande texter på Internet eller kränkande e-post.

När straffvärdet för ett brott ska bedömas är det en försvårande omständighet om motivet för brottet varit att kränka en person eller en grupp på grund av till exempel hudfärg. Förövaren blir alltså dömd för till exempel misshandel, inte för hatbrott. Enligt Brottsförebyggande rådet är de vanligaste hatbrotten ofredande och olaga hot.

En vanlig missuppfattning är att hatbrott bara utförs av extremister. Men många hatbrott utförs av förövare som är nära den utsatta. Det kan till exempel vara kollegor som kränker den religiösa medarbetaren, det kan vara grannar som trakasserar den utomeuropeiska familjen i området, det kan vara familjemedlemmar som hotar den homosexuella.

Hatbrott strider mot den grundläggande värderingen om alla människors lika värde och strider mot de mänskliga rättigheterna. Hatbrott angår oss alla.

Reaktioner hos den som utsätts för hatbrott

Många som kränks, utsätts diskriminering eller andra brott bortförklarar det som hänt. De börjar ifrågasätta sig själva och tänker att de är överkänsliga. Många brottsoffer tar på sig skulden för det som hänt, och tänker att de borde ha sagt eller agerat annorlunda. Det är vanligt att den som utsatts tänker att de missuppfattat och feltolkat situationen eller att de förminskar det som hänt. Om brottet inte varit konkret och tydligt som till exempel synligt våld kan det vara svårt att inse att det faktiskt rör sig om ett brott. Det är också vanligt att de som utsätts inte vågar säga till för att de är rädda att det ska förvärras eller att andra ska tycka att man överreagerar.

Alla reagerar olika på kränkningar, övergrepp och våld. Rädsla, vanmakt, otrygghet, frustration och förvirring är mycket vanliga känslor. Fysiska reaktioner som magont, huvudvärk och att få svårt att sova är också vanligt. Många försöker glömma det som hänt och leva vidare som om det inte påverkar ens liv. Reaktioner på övergreppet kan komma lång tid efteråt. Att själv bearbeta dessa känslor är svårt. Det är viktigt att få prata om det som hänt. Det hjälper.

Stöd och hjälp

Den som utsatts för ett brott har rätt att få hjälp och stöd.

Om du eller någon du känner blivit utsatt för ett hatbrott bör ni kontakta polisen. Du kan ringa till Polisen på 114 14 eller besöka din lokala polisstation. De hjälper dig att göra en anmälan.

Om du upplever dig kränkt på din arbetsplats eller skola kan du vända dig till Diskrimineringsombudsmannen DO.

Hos Brottsofferjouren kan du få hjälp med praktiska saker såväl som samtalsstöd. Brottsofferjouren fungerar som en hjälp- och stödorganisation och de som arbetar här har tystnadsplikt. Det finns också många andra stödorganisationer, både lokala och nationella, som kan ge dig information, stöd och hjälp. Du kan antingen kontakta en stödorganisation själv eller be Polisen att hjälpa dig.