Våld i nära relation

Våld i nära relationer eller partnervåld, mäns våld mot kvinnor eller våld i samkönade relationer, är mycket vanliga brott och ett stort samhällsproblem. Det förekommer oavsett klass, etnicitet, kulturell eller religiös bakgrund, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning. Det förekommer att kvinnor misshandlar män, men den överväldigande majoriteten utgörs av mäns våld mot kvinnor.

Partnervåld sker ofta på den plats som ska förknippas med trygghet – i hemmet. Och våldet utförs av den person som ska stå en nära och som man ska kunna lita på – ens partner. Just dessa faktorer gör våldet komplicerat och osynligt. Anmälningsbenägenheten är liten och mörkertalet är stort.

Att utöva våld är alltid ett brott och det finns flera lagar mot den här typen av upprepat våld. Till exempel lagen om kvinnofridskränkning, sexualbrottslagen och lagen om besöksförbud.

Våldet upplevs normalt

En osund och destruktiv relation, där våld kan komma att utvecklas, kan börja med att det som från början var förälskelse, uppvaktning och positivt intresse övergår i kontroll och svartsjuka. Det brukar leda till att den utsatta isoleras, kanske inte får träffa vänner själv och att partnern ifrågasätter umgänge och fritidsaktiviteter. Den utsatta kanske måste bevisa sin kärlek genom att följa partnerns regler. Man brukar tala om att handlingsutrymmet för den utsatta drastiskt minskar. Det här är allvarliga varningssignaler. I en sund relation förekommer aldrig kontroll.

Med psykisk misshandel, som förlöjliganden, nedvärderande och kränkande kommentarer bryts självkänslan ned. Efter en tid brukar fysiskt och sexuellt våld ta sin början. Sedan tar en cirkel av hot och våld, rädsla, värme och förlåtelse vid. Fina stunder och känslor av hopp om förändring varvas med förtvivlan, uppgivenhet och mera våld. Av rädsla för mer våld, och av skuld- och ansvarskänslor för våldet som redan skett, anpassar sig den utsatta sig efter förövarens regler än mer. Men skuldbeläggningen kommer oavsett vad eller hur den utsatta gör. Den som slår hittar alltid en ursäkt för sitt våldsamma beteende, och lägger ansvaret på den utsatta.

Upprepat våld och isolering i kombination med en växling mellan värme, omsorg och våld gör att gränserna för vad som är okej flyttas. På så vis blir rädslan, kontrollen och våldet till slut något som den utsatta betraktar som normalt och en del av vardagen.

Våldsamma relationer blir nästan aldrig bra av sig själva. Det krävs att våldet upphör och att den våldsamma erkänner och tar sitt ansvar för våldet och får professionell hjälp.

Våldets många skepnader

Ingen form av kontroll och isolering är okej. Det är olagligt att kontrollera någons e-post, telefon, tvinga eller hota, stänga in eller låsa ute, vara hemma hos någon utan lov eller förfölja någon. Att hota med att skada barn, husdjur, ägodelar, att hota om att begå självmord, eller hota att avslöja någons sexuella läggning eller könsidentitet mot dennas vilja på till exempel arbetsplats eller för familj är andra exempel på våld.

Nedvärderande och kränkande ord om ens person, vänner eller familj, extrem svartsjuka, att skämma ut sin partner inför andra och förödmjuka henne eller honom liksom att försätta någon i ekonomisk beroendeställning är också att betrakta som våld.

Att bli skakad, knuffad, släpad, att någon tar stryptag eller hotar med kniv är exempel på fysiskt våld. Det är våld även om det inte skulle synas några blåmärken eller sår efter våldet. Att ha sex med någon som sover eller är drogad är en form av sexuellt övergrepp och är olagligt.

Särskilt sårbara grupper med särskilda behov

Vissa som utsätts för våld i nära relationer är extra utsatta och kan ha särskilda behov. Till exempel lhbt-personer, kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor med invandrarbakgrund, äldre kvinnor, kvinnor med missbruk och unga kvinnor.

Det finns hjälp

Att utsättas för upprepat våld av den här oberäkneliga karaktären innebär en mycket stor stress. Många som utsatts får långvariga svårigheter med ledvärk, magont och huvudvärk. De riskerar att drabbas av olika stressymtom, utmattning och depression. Det kan ta lång tid att bygga upp självkänslan och inse att ansvaret för våldet aldrig ligger på den som utsatts.

För många är det väldigt svårt att ta sig ur en våldsam relation. Men det finns hjälp att få och det går att må bättre. På brottsofferjouren får du som utsatts för partnervåld hjälp och stöd. Du kan också kontakta en kvinnojour eller socialtjänsten där du bor.